SVÅRT ATT HÅLLA IGÅNG!

Varför ska det vara så svårt att blogga på en kontinuerlig basis? Ser folk överallt som klarar av att hålla uppe sitt bloggande och som finner en mening i att fortsätta göra det dag ut och dag in, men jag börjar, håller på i ett par dagar och sen slutar jag, fast jag vill fortsätta. Jag glömmer, orkar inte, kommer inte på något att skriva om. Jag vet, riktigt dåligt av mig, och inom filmens värld finns det alltid saker att skriva om.

Nu närmar sig nomineringarna till Oscarsgalan och förhoppningsvis hittar jag vilja att blogga då jag varje år försöker se alla filmer som är nominerade innan galan går och försöker tippa vinnarna, även fast jag alltid misslyckas. Önska mig lycka tilt!

IT'S A WONDERFUL LIFE

[RECENSION]

James "Jimmy" Stewart kan spela allting. Det kvittar om han är med i en Hitchcock-film, en western eller som i det här fallet, en julkomedi. You name it, he'll play it - and good!

Ack, om han bara hade varit vid liv fortfarande så att han hade kunnat lära alla typecastade nollor i dagens Hollywood vad det faktiskt innebär att vara skådespelare.

I It's A Wonderful Life, som är en spin-off på En Julsaga av Charles Dickens, spelar James Stewart den levnadsglade George Bailey, en man som vill bli äventyrare men som istället måste ta över sin fars bankväsende när denne dör i en plötslig stroke. Vi får följa George under stora delar av hans liv och ser hur han blir mer och mer bitter och stressad för varje dag som går.

Detta gestaltar James Stewart helt lysande och lyckas att vara rolig när filmen kräver det och deprimerad och nere, arg, när filmen kräver det.

Att se en film som It's A Wonderful Life, en typisk julfilm, mitt i sommaren (jag är optimist, slutet av augusti är sommar) kanske inte är så lyckat, kanske hade filmen varit ännu bättre om jag sett den framför brasan en tidig juldagsmorgon, men den griper ändå tag om mig och ger mig två fina timmar framför TV:n. Den lyckas leverera det den vill göra och för med sig ett budskap som i sig är väldigt djupt och lärorikt. Lev ditt liv, ta vara på det, och gläd dig åt att du påverkar andras liv under tiden, oftast hjälper du dem en bit på vägen.

Visst är det inte bara James Stewart som gör It's A Wonderful Life sevärd, även fast han är värd mest av all uppmärksamhet. I filmen har man dessutom ett mycket vackert bildspråk och många oförglömliga karaktärer. Nämnas bör Lionel Barrymores (Drew Barrymores farfars bror) tolkning av den girige och människofientlige Mr. Potter. Han visar en man man inte gärna vill göra sig bekant med eller ens göra affärer med för den delen.

It's A Wonderful Life är en sevärd och tankeväckande film. Doktorn ordinerar dock att man helst ser den under juletid med lite Blossa, några pepparkakor, levande ljus och en fin familj.

7,8/10

TJUREN FRÅN BRONX / RAGING BULL

[RECENSION]

Ibland upplever man ett filmögonblick som man vet att man kommer komma ihåg hela livet, som kommer ligga till grund för vad man tycker om andra filmer i en viss genre. Jag har precis upplevt ett sådant filmögonblick. Jag har sedan jag som tolvåring såg Gangs of New York varit ett stort Martin Scorcese-fan och att jag väntat så här länge med att se Raging Bull är för mig så här i efterhand en gåta, för Raging Bull är en helt fantastisk film. Stämningen sätts redan under förtexten med det genialiska draget att använda stycket Intermezzo av Pietro Mascagni som musik, och Scorcese visar här en väldigt fin och känslosam berättelse om mellanviktsboxaren Jake La Motta.

Jag har nog aldrig riktigt förstått Robert De Niros storhet tidigare, han har alltid varit en skådespelare som varit i gråzonen, som det har varit okej att se filmer med, men som inte varit en favorit, men i Raging Bull gör han ett fantastiskt porträtt av Jake La Motta, boxaren som gör allt för att jobba sig mot en titelmatch om mellanviktsbältet och vars ständige motståndare Sugar Ray Robinson gör allt för att ta det ifrån honom.

Bildspråket och musiken gör sitt och Raging Bull blir en filmupplevelse över många andra, en story man fördjupar sig i, och genom att se filmen har jag blivit sugen på att läsa Jake La Mottas, som ju är en verklig person, biografi som ligger till grund för filmen.

Dessutom blev jag som förtrollad av Cathy Moriarty (klicka för bild), som spelar Vickie La Motta, Jakes fru och följeslagare under hans proffskarriär. Hon är fantastiskt vacker och speglar ett självförtroende och en kämparanda i sin rollkaraktär som var ovanligt för kvinnor på fyrtiotalet. En underbar tolkning av vad som verkar vara en underbar kvinna.

Även Joe Pescis roll som Joey La Motta, Jakes manager, bror och bästa vän bör nämnas. Joe Pesci har alltid imponerat på mig, både i Goodfellas och Casino, och gör inte heller här en dålig insats.

Mycket bra film som borde ses av alla, oavsett om man är intresserad av boxning eller inte.

8,8/10

DR. STRANGELOVE - OR HOW I LEARNED...

[RECENSION]

Jag går ut hårt med en gång. Jag har aldrig sett en komedi som lockar till så här få skratt. Jag har pinats genom vad som antagligen är Stanley Kubricks enda misstag som regissör och ett av de få misstag Peter Sellers har gjort i sitt val av roller. Jag drog på munnen högst fyra gånger, och jag har vanligtvis väldigt lätt för att skratta när jag ser på välgjorda komedier, exempelvis Some Like It Hot med Marilyn Monroe. Men Dr. Strangelove: Or How I Learned To Stop Worrying And Love The Bomb, som är det fullständiga namnet, är inte rolig, inte spännande och inte gripande, och detta torde vara ganska dålig kritik för en film som på IMDb marknadförs som "Comedy/Crime/Drama".

Dr. Strangelove inleds med att en amiral bryter mot reglerna och skickar iväg en mängd plan lastade med kärnvapen mot Ryssland, och alla följder. Mötet i The War Room i Vita Huset, paniken hos en kapten som blir instängd med den lagbrytande amiralen och presidentens möte med en tysk bombexpert vid namn just Dr. Strangelove.

Det enda som lyser genom i filmen är Peter Sellers som gör mycket bra rolltolkningar i sin trippelroll som kaptenen jag nämnde ovan, presidenten och Dr. Strangelove. Dubbel- och- trippelroller är alltid imponerande (om det inte är Eddie Murphy som står för dem) och Peter Sellers är en fantastisk karaktärsskådespelare, vilket han visar både i den här filmen, Rosa Pantern-filmerna och i Åh, vilket party.

Men det är bara han som gör den här filmen sevärd och den är absolut inte värd sin plats på IMDb:s lista över världens 250 bästa filmer. Till och med Scary Movie är bättre som komedi.

4/10

TOY STORY 3

[RECENSION]

Well, jag brukar tycka om Disney Pixars filmer, med undantag för Ett småkryps liv, och jag brukar hata uppföljare, med undantag för Evil Dead 3, så Toy Story 3 hamnar någonstans i kläm mellan dessa åsikter. Som tur är har inte skaparna varit så dumma att de bytt röstskådespelare, och Tom Hanks och Tim Allen är fortfarande kvar i huvudrollerna.

Toy Story 3 tar sin början när leksakernas ägare Andy ska börja på college och leksakerna av misstag skänks bort till ett barnhem vid namn Sunnyside. Där härskar den elaka björnen Lotso och leksakerna kämpar hårt för att fly barnhemmet och ta sig hem till Andy innan han lämnar staden.

Redan när första uppföljaren kom 1999 tyckte jag det var en dålig idé, och när de nu har gjort ytterligare en uppföljare har jag inte ändrat åsikt. Ingenting slår originalfilmen. Då var det en bra idé, det var den första animerade filmen, och det var ett riktigt lyckat projekt. Nu har man sett det förut, det släpps ju för guds skull en animerad film på marknaden varje vecka.

På senare år har Disney smutsat ner sitt namn genom att släppa uppföljare efter uppföljare och det här är ingen borgöring. Visst har den sina ljusa punkter och filmen går att titta på om man inte söker något annat än 90 minuter familjefilm. Och eftersom de behållt både röstskådespelare och regissören av Toy Story 2 (Lee Unkrich) blir det ändå ett helt okej slutresultat och ett medelhögt betyg. Men gör ingen fyra för då lovar jag redan nu att jag ska såga den vid fotknölarna.

Ett gott försök att återta sitt goda namn eller ett smutsigt sätt att tjäna pengar på?

Det får ni avgöra.

5/10

MAN SKA JU BÖRJA NÅNSTANS

Ett, två, testar. Får se hur långt det här går att ta. Jag brukar inte vara så jävla duktig på att hålla mina bloggar jag startar levande. Den här kommer handla bara om film. Jag tycker om film. Film är roligt. Tycker inte du?

Här blir det cinemani. A-filmer, B-filmer. Stora filmer, små filmer. Svenska filmer, kroatiska filmer. Allt som kommer i min väg. Just nu IMDb:s lista över de tvåhundrafemtio bästa filmerna i världen. Korta, sakliga recensioner. Kanske elaka. Pallar du trycket? Pallar jag trycket?