Jag går ut hårt med en gång. Jag har aldrig sett en komedi som lockar till så här få skratt. Jag har pinats genom vad som antagligen är Stanley Kubricks enda misstag som regissör och ett av de få misstag Peter Sellers har gjort i sitt val av roller. Jag drog på munnen högst fyra gånger, och jag har vanligtvis väldigt lätt för att skratta när jag ser på välgjorda komedier, exempelvis Some Like It Hot med Marilyn Monroe. Men Dr. Strangelove: Or How I Learned To Stop Worrying And Love The Bomb, som är det fullständiga namnet, är inte rolig, inte spännande och inte gripande, och detta torde vara ganska dålig kritik för en film som på IMDb marknadförs som "Comedy/Crime/Drama".
Dr. Strangelove inleds med att en amiral bryter mot reglerna och skickar iväg en mängd plan lastade med kärnvapen mot Ryssland, och alla följder. Mötet i The War Room i Vita Huset, paniken hos en kapten som blir instängd med den lagbrytande amiralen och presidentens möte med en tysk bombexpert vid namn just Dr. Strangelove.
Det enda som lyser genom i filmen är Peter Sellers som gör mycket bra rolltolkningar i sin trippelroll som kaptenen jag nämnde ovan, presidenten och Dr. Strangelove. Dubbel- och- trippelroller är alltid imponerande (om det inte är Eddie Murphy som står för dem) och Peter Sellers är en fantastisk karaktärsskådespelare, vilket han visar både i den här filmen, Rosa Pantern-filmerna och i Åh, vilket party.
Men det är bara han som gör den här filmen sevärd och den är absolut inte värd sin plats på IMDb:s lista över världens 250 bästa filmer. Till och med Scary Movie är bättre som komedi.
4/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar